Sov gott min älskade prins

Rebuz fick igår lämna jordlivet. Hans ben kunde inte bli bra, som bäst hade han kunnat gå rastningsrundor runt kvarteret. Det hade inte blivit ett hundliv han förtjänar. 

Nu i helgen har han fått göra allt han älskar, allt från gosa till bitas. Jag vet att hans sista dagar blev lyckliga i alla fall. 

Fy fan vad livet är orättvist, rättvisa är inget som existerar. 

Hålet i hjärtat blir bara större och större, men jag vet att Rebuz och Arkilez väntar på mig. Älskar er mina fina änglar. <3

Undra hur jag ska klara mig utan mitt lyckopiller i livet?