Att tänka på aktivitetsnivån man bygger

Jag försöker verkligen tänka på hur jag bygger upp Zento. Hur jag kan hålla aktivitetsnivån lagom. Att vara noga med vilodagar mm. 

Eftersom jag vet att livet till sommaren kommer ändras. Det kommer inte bara vara hundarna och Påhl att tänka på. Bebis kommer kräva massor från mig, jag vet dessutom inte om de kommer vara svårt att komma in i en vardag. 

Hundarna skall såklart ändå ha sitt, men det är onödigt att bygga upp en hund som förväntar sig massor varje dag. Jag var så nöd med vad jag lyckades åstadkomma med Rebuz. Att jag kunde träna honom varjedag en period för att sedan vila från träningen i veckor. Han låg alltid nära och snarkade nöjt. Att få en sådan underbart enkelhund hemma igen kommer jag nog aldrig lyckas med. 

Med Zento har jag tänkt att enkelt kunna träna honom med lydnad, hårdaspår och uppletande. Då kan lätt en vagn vara med nära och dessutom tar de inte speciellt långtid varjegång. Därför blir fokuset på det nu innan bebis kommer. Att komma längre i lydnaden och börja påriktigt med spår och uppletande. 

Anpassning till ny hund

Jag har tyckt det vart jättesvårt att träna med Zento, då han är motsatsen till Rebuz. 

Med Rebuz var de klart och tydligt som gällde, han fick absolut inte ta egna initiativ mm. Jag belönade honom med lugnande signaler och allt vad jag gjorde i träningen skulle vara just lugnande. Allt för att hålla ihop den lilla explosiva raketen. 

Zento behöver få ta egna initiativ, jag behöver belöna honom på ett mycket glatt sätt mm. 

Idag var första passet där jag kände att jag äntligen börjat vänja mig vid detta utan att behöva tänka vad jag gör. Så himla härligt att äntligen känna att det inte är svårt eller jobbigt längre. 

Idag värmde vi upp med "välja mig övning", så himla roligt tycker Zento vilket verkligen märks. Jag kunde dessutom belöna honom med leksak för första gången! 

Sen fortsatte vi med liggträningen. Började checka av ligg från stillastående, så han hade rätt teknik. Fortsatte sedan med att backa och sedan säga ligg samtidigt som jag stanna upp. Sista gången blev det ett ligg när jag fortfarande backade, vilket han klarade med bravur. 

Blev lite apportträning med fokus på belöningen. Jag vill att godiset skall vara mer värt än apporten. Nu tränar vi bara gripande med apporten, men märks att de finns mycket föremålsintresse långt där inne. Jag får tänka mig för så Zento inte blir en egoist. 

Avslutade som vanligt med gos innan vi var klara. Mycket nöjd matte till go'a Zento. 

Finaste älgen. 

Vad man tycker är viktigt att träna

Vad man tycker är viktigt att träna kan påverkas mycket av problem eller svårigheter man haft. 

Rebuz hade en liten nackdel, som inte många la märket till. Jag vågar påstå att han hade noll föremålsintresse. Men däremot hade han en kamplust utan dess like, därför var blev de ändå inget problem med att hämta föremål. De visade sig väldigt mycket när han skulle hålla ett föremål, han tyckte de var svårt och jobbigt. Nästan så att föremålet var äckligt. Apporten var ett helvete, han tänkte direkt kamp när han såg apportbocken. Slutade såklart med tugg i frustration. Jag gick emot alla mina principer i träning, vilket antagligen hade blivit den totala lösningen, om jag fått mer tid. Det var dessutom som ett ljus gick upp i de lilla huvudet när jag sa åt honom att "nu håller du den banne mig". 

Det var mycket tid jag la ner på apporten innan jag nästan gett upp med tugget. Därför kändes de bra nu idag att redan nu börja träna apporten med Zento. Det var som en lättnad att han inte tänkte tugg, även om jag vet att skulle han tugga skulle de vara betydligt mycket lättare att träna bort eftersom han har föremålsintresse. 

De är ändå två helt olika hundar, ändå vill jag redan nu se till att börja med apporten. Vet att de är andra moment som jag aldrig kommer få till lika bra med Zento, men de prioriterar jag inte eftersom Rebuz gjorde de helt grymt.  Sjukt hur lättpåverkad man är. 

Att man kan bli besviken när träningen gått bra

Idag träffades jag och Emma för träning, jag skulle träna älgkalven Zento och hon hade hämtat hennes mammas hund aussien Ozzy. Dock tränade faktiskt Emma sina egna hundar med, till och med Bråka var på bra humör och verkade peppad för träning. Farsinerad över att hon inte tröttnat på hundträning när hon har två måndagsexemplar av holländare. Jag hade garanterat tröttnat på hund om jag hade sådana hundar. Tur hon får låna hennes mammas hund nu när hon lagt ner planen på att någongång tävla Bråka i lydnad. 

Zento var på riktigt bushumör idag! Bestämde att jag skulle ha lina på honom som Emma fick hålla. Försökte verkligen utmana honom med att vara nära några andra som tränade framåtsändande. Men älgkalven Zento tyckte de var bäst att vara nära sin "mamma" och strunta i de andra. Jag ville verkligen att han skulle få en reaktion och låsa sig för att se hur svårt de hade varit att få honom på andra  tankar. Får väl helt enkelt säga att jag är besviken fast de gick väldigt bra. Ärligtalat vet jag inte ens varför jag har lina på honom, jag vet att i värstafall räcker det med ett nej. 

Idag har jag haft honom i en månad, tycker "smekmånaden" borde vara slut nu. Såhär snäll och lättsam kan inte en hund vara, det är ju löjligt hunden är snart 8månader på pappret. (Fast han ligger efter väldigt i huvudet eftersom han stått mestadels i hundgård). 

De betyder även att de var en månadsedan jag sa hejdå till min halvrandiga Buzunge. Vill bara ha tillbaka honom, min älskade skugga. <3 

Trött på "förbudet" att styra sin hund

Jag är fruktansvärt trött på de "morderna" att man inte får styra sin hund. Att säga nej och kräva att hunden gör de man säger är hemskt enligt vissa. 

Jag har synen att i Vardagslydnaden bestämmer JAG. Behöver jag säga åt hunden att skärpa sig så gör jag det. Där är de ett krav på hunden att den lyssnar på det jag säger. 

Däremot tycker jag att tävlingslydnaden är på hundens villkor. Där är de jag som hundförare som skall motivera hunden att vilja jobba ihop med mig. Vill inte hunden så har jag som hundförare misslyckats och får tänka om. 

Jag tycker de är viktigt att skilja på vardagslydnad och tävlingslydnad. Dessutom tycker jag inte det är negativt för relationen att kunna styra sin hund i vardagen, snarare väldigt tvärtom. Hunden skall lita på mig och mina val, även fast de är en jobbig situation för hunden. 

Även Ize som är obrydd och en extremt lycklig hund behöver jag ibland styra. Det är inte nödvändigt att flyga av lycka varjegång man blir glad (han blir lycklig för väldigt lite). Han behöver komma ner på jorden och inte sväva på sina rosa fluffiga moln långt upp i himlen. 

Bebisinlägg-igen

Idag var de dags för ett nytt ultraljud! Nervös som jag vet inte vad var jag före, väntan i väntrummet var hemsk. De gick som tur är bra och allt såg fint ut. *phu* 

Tänker bara mer och mer på hur tiden efteråt kommer bli med hundarna och alltihop. Jag försöker även nu hitta bra promenadvägar för barnvagn, jobbigt när jag älskar att bara gå rätt ut i skogen. 

Borde väl även ta tag i att lära Zento gå bredvid vagn och hur man uppförsig jämte vagn. De blir säkert inga problem men ändå skönt att ha det lite invant. De andra hundarna är redan vana vid vagn, även om Pepper ytterstsällan kommer vara med mig. 

Ska se till att även träna in ett uppletande på Zento innan barnet kommer. Så enkel aktivering som både tar fysiskt och mentalt som ändå går fort att göra. Uppletande var mitt favorit moment/aktivering med Rebuz, hoppas jag kan gilla de lika mycket med Zento. 

Zentos träning

Fick önskemål om att jag skulle skriva om Zentos träning. 

Zento och jag tränar egentligen inget speciellt, vi håller mest på att lära känna varandra. De vi verkligen fokuserar på är att han skall bry sig mest om mig. De är han som skall söka min uppmärksamhet och inte tvärtom. Duktig är han även om vissa grejer är svårt, godis är de absolut svåraste! 

Inkallningen jobbar vi med på, han sticker inte men ibland stannar han upp för att tex äta snö. De har blivit mycket bättre så jag skall väl vara väldigt nöjd. 

Sitt kunde han när han kom. 

Ligg lägger jag en del tid på nu. Han har haft lite svårt med tekniken, men ju mer han går upp i vikt och muskler så har de blivit så mycket bättre.

Stadga har vi med börjat med lite på med omvändlockelse. Vill inte träna för mycket då jag känner att han har så lätt för stadgan. Dumt om han blir en sådan som har svårt att röra sig för han är så inne i stadgatänket. 

Ingångar har vi kört 4 pass med. Fick äta upp klossträningen då hunden bokstavligttalat höll på att slå ihjälsig. Han har ju verkligen ingen koll på sin kropp. Visar in honom och får lägga på klossen senare när han fått styrsel på kroppen. 

Idag fick jag även något nytt att träna på, lätt att glömma att han är från Belgien där de har helt annat träningstänk. Nu skall han tränas med föremål mot kroppen och byggas sakta i kampen med belastning. Förstår verkligen varför hunden blev låg vid borstning nu. Lilla stackarn. 

Nierlenders Nulliceto

Nu är han min! Nierlenders Nulliceto "Zento" är verkligen min, känns så ofattbart att han är min. 

I fredags var vi på Krokasmeden och skrev pappren på honom. Kan inte tacka nog att jag fått denna chansen att köpa denna fina hund. Att hitta en så bra hund i denna åldern (7-8 månader) som inte är tränad är inte speciellt lätt. 

I onsdags på kursen vi går kunde han inte kampa med belastning med Angelica (instruktören), då gick han bara och ställde sig vid mig. Igår på kursen blev han både belastad och fick till grymma bett. Att hunden inte varvar upp de minsta i kampen (leken) känns med helt sjukt. 

Vi gör stadiga framsteg i den andra träningen med, en go och stabilpojk är de verkligen.