09 december, 2015

Är kroppen dum får huvudet lida


Direkt efter förra inlägget jag skrev tog jag en promenad i vanlig ordning med Zento innan sambon skulle iväg på jobb. 

Väl nästan hemma lyckades jag halka, grus på asfalt är inte att leka med. Lyckades dessutom ramla på stackars Zento. 

Jag började genast kolla så han mådde bra, vilket han gjorde. Sen kände jag hur det rann någonting, vid det laget var visst hela framsidan på min blåa tröja röd. Det rann blod från min läpp och den började svullna. De förstod iallafall att något hänt eftersom jag ringde halv 6 på morgon.

Lyckades ringa in till Påhl som fick kasta på sig och Meja kläderna. Gjorde ett försök att ringa till mina föräldrar, men ingen förstod vad jag sa för allt var redan då så svullet. 

Med en handduk kunde jag ta mig in genom trapphuset och sedan in i badrummet. Hängde ut något ur läppen som såg ut som slem, Påhl tyckte jag skulle ta bort det, så det gjorde jag.

Han fick ringa runt och lösa barnvakt, hundvakt och körning till akuten. Pappa hämtade mig och Zento. Väl på akuten så hämtade mamma Zento och åkte till veterinären för att kolla honom (utan att jag visste).  

Gick ändå hyfsat fort att få hjälp, vilket var skönt. Problemet kom när jag skulle sy. Det var nämligen inget hundbett som jag trott, utan bara en tand som gått in och dragit sönder läppen. Inte nog med det så "slemmet" jag drog bort var visst innehåll som skulle vara i läppen. 

Vet inte hur många doktorer som tittade på mig och pratade om hur det skulle sys. Pappa hade tappat räkningen efter 11stycken. 

Mycket fick skäras bort och för att få nytt "läppröda" drog de skinn från insidan av munnen till läppen. 8 stygn rikare fick jag åka hem! 

Zento mådde bra som jag trodde, skönt det! 



Var några jobbiga dagar där jag inte kunde prata så bra. Fick tex ringa Påhl när jag skulle mata Zento så han kunde säga "varsågod" . Haha 


Nu är allt bättre men jag måste dricka med sugrör, annars rinner det ut. 

2 dagar efter mitt klanteri. 







11 november, 2015

Ize min fina ängel

På fredag skulle Ize åkt till blåstjärnan i Göteborg för ryggmärgsprov, men jag fick ringa och avboka den tiden igår.

I söndags hade Ize en väldigt bra dag, farsdag så mina syskon och jag träffades hos våra föräldrar. Ize var jätteglad eftersom min systers döttrar var där. Han älskar att ligga i soffan och ha huvudet i deras knän. Där får han så mycket klappar och pussar, precis som han ville. 

Han var så pigg och glad att jag hoppades att han nu blivit bra och att den svullna nerven gett med sig. 

Tyvärr var så inte fallet. I måndags var det många kramper. Han kunde knappt röra sig. Kramperna kom tätare och tätare framåt eftermiddagen/kvällen.

Runt kvart över 5 ringde jag min pappa och sa att han får fixa en avlivningstid NU. Han var på jobbet och enda veterinären som var öppet svarade inte. Så han slutade då och åkte dit. 

De hade tid och jag kunde komma. Meja och Påhl sa Hejdå. Meja fick ge Ize mjukost från sin hand, vilket hon tyckte var jättekul! 

I bilen bröt jag ihop fullständigt, tack och lov har jag världens finaste vän Erika som pratade med mig hela vägen in. 

Väl där träffade jag pappa, han hade förberett allt. Var bara för mig att skriva på pappret på avlivningen. 

Ize somnade med mjukosttuben i munnen, väldigt stilla och lugnt. 

Nu slipper han ha ont, men jag fick aldrig ett riktigt svar på vad det var för fel. 

Nu kan han vara med sin Rebuz som han älskade så mycket. 

Ize var verkligen en speciellhund på många vis. I hans värld fanns inte bitterhet mer eller illska. Han tog allt på sitt egna glada sätt.  Älskade, älskade Ize <3

20 oktober, 2015

Tappade totalt allt

Motivationen för träning försvann något så fruktansvärt för några veckor sedan. 

Ize har gått på diverse mediciner utan att de hjälpt de minsta. Nytt veterinärbesök 13/11, såklart en fredag. Fredag den 13onde kan väl knappast ge bra resultat. 

Då blir de ryggmärgsprov mm. Uppgiven men vill inte tappa hoppet! 

Zento har även vart skadad, sticksår i halsen som måste hänt på en kvällspromenad. När vi vaknade dagen efter var hans "hakskinnshäng" helt svullet och en varansamling. Fick tag på den lokalaveteriären som hade tid direkt. Efter han blev rakad på hakan så såg man tydligt ett litet hålsår. Kunde lätt spola ur allt var genom de lilla hålet *kräks*. 

Kom inget mer var efter de, nu en antibiotikakur är han knäppare än knäppast. 

Att vila från träning och bara gå massa promenader och sedan få striktvila är inte att rekomendera. Ikväll hade jag tänkt att träna på öppna-träningen, men Påhl var inte hemma förens klockan 20.00. 

Var nog lika bra att de inte blev något, för vid kvällspromenaden var han helt galen. Han studsade runt och gick inte få honom gå normalt... Lyckostuds är visst grejen. 



 

27 september, 2015

Utmanande spår trodde matte

Igår åkte vi till sambons bror i Falköping på kalas. Vi passade på att åka extra tidigt för att träna med Zento. Hans bror bor på en liten gård med 7hektar mark, perfekt för mig eftersom han inte har marken till något speciellt. Han slår gräset för att hålla iordning bara. 

Jag sa på ett ungefär hur jag ville ha spåret och Påhl gick ut de. Under tiden hade jag Meja i bärsele och hon somnade natuligtvis strax innan det var dags att gå spåret. Påhl fick helt enkelt rasta av Zento och sedan sela på åt mig. 

Fick linan och hunden drar på så fruktansvärt, han som brukar vara så lätt och snäll att gå med i spåret. Händerna sönderbrända och Påhl fick springa och hämta vantar eftersom jag fortfarande hade Meja i bärselen. Han låg på fruktansvärt hela spåret trots att jag tyckte det skulle bli en ordentlig utmaning. 

Spåret gick över 3 åkrar och över en grusväg vid 2 ställen. Zento har tidigare bara spårar på åker två gånger. Aldrig har han heller bytt underlag. 

Det blåste ändå endel men vid några ställen kunde jag se vart spåret var lagt och han höll sig verkligen i spårkärnan trots den höga farten. Kändes som han var ett lok som gick sin tur och drog det tunga lasset. 

Meja sov hela spåret så när det fina arbetet skulle belönas fick Påhl rycka in och belöna! 


Sen fick jag syn på mina händer som började göra något fruktansvärt ont. Huden var (är) borta på väldigt många ställen både på fingrarna och i handflatan. Idag är det värre bara hålla i saker är hemskt, tappade kopplen ett antal gånger under morgonrundan. 

Gårdagens lärdom, var alltid på den säkrasidan. Hunden är en varelse som kan ändra sig. 







13 september, 2015

Ibland får man visst inte avsluta passen som man vill.

Idag hade vi ett underbart lydnadspass, det var nog de bästa passet någonsin med Zento. Han var i sådan bra balans, det var uppehåll och allt kändes bara så himla bra. 

Vi tränade kontakt i starterna, Inkallning med fokus på ingång i hög fart, uthållighet i friaföljet. 

Tyvärr så förstörde en idiot avslutet. Att kasta sig ur en bil, skrika/gapa och slänga en ölburk på vad jag antar var hans tjej som satt i bilen. Satans jävla pundare. 

Ringde in till Påhl som kom ut samtidigt som jag såg till att han inte kunde åka någon vart. Det bokstavligttalat koka ur öronen på mig. Polisen kom väldigt fort, de hade tack och lov en bil i området. 

Det finns verkligen ingen ursäkt till ett sådant beteende. Undra om världen hade blivit bättre om alla idioter blev bosatta på en öde ö utan att kunna ta sig där ifrån, eller varför inte bara skicka ut dem i rymden... 


12 september, 2015

CT'n gjord

I torsdags blev CT'n gjord och igår fick jag svaret, vilket inte var väntat. 

De hittade inget speciellt fel! De enda som verkligen syntes var att nerven vid S1 var väldigt svullen, utan någon vidare förklaring. 

Det var dock några frågor till Andy ville ha svar på från experterna i England innan han ville gå vidare ytterliggare. Hur man kan gå vidare mer har jag ingenaning om.

Vi bestämde samtidigt att Ize skall ta ytterliggare blodprov och kolla det mesta igen. Bara börja finkamma ytterliggare igen. Så på tisdag är det blodprover.

Nu fick vi även tradolan utskrivet som skall tas vid behov. Hoppas verkligen han tål detta.  

Efter att ha pratat med min kompis Emma så började jag själv inse att de inte såg så ljust ut för Ize. Jag har ändå försökt vara neotral och försökt att inte tänka så mycket. Det går verkligen inte längre. 

Att aldrig veta när hunden får ont och måste ha hjälp upp är jobbigt. Jag är hemsk och orkar varken prata med eller träffa vänner just nu, eller snarare undviker de mesta personerna. Jag skäms över det något fruktansvärt. Jag är i min lilla bubbla med hundarna och Meja. Påhl jobbar ju så mycket så vi har knappt någon tid ihop. När han kommer hem är äta och promenera/aktivera Zento de viktiga, sen är det redan natten för längesedan. 





04 september, 2015

Snabb uppdatering om Ize

Andy såg ett fel på de vanliga röntgenbilden jag hade med. 

CT är enda chansen att se felet och förhoppningsvis få en uppfattning av vad det verkligen är. 

Tillbaka på torsdag för CT om blodprovet är bra. 

Troligtvis ett diskbråck, men vet inget säkert än. 
I väntrummet, minst sagt intressant att åka själv med dessa två. 

01 september, 2015

.

När det känns som allt rasar en sten i taget får man vara glad över att ha en vän. 
Zento ❤️

31 augusti, 2015

Zento och jag är ganska värdelösa ihop

Jag är verkligen inte van vid såhär teflonoiga hundar. Att göra samma sak 500gånger räcker inte för att han skall förstå fullt ut, snarare 5000 för han skall börja få sina aningar om vad han gör som är bra. 

Delar upp allting så mycket det bara går för att få ordentliga grunder, men det tar extremt långtid eftersom allt bara rinner av innan han förstått. 

Det som fungerar bäst är att träna lydnads delar 3-4 gånger i veckan. Under passen får han även många pauser. Varje pass har vi två olika grejer vi tränar (utöver uppvärmning) tre blir alldeles för mycket. "Lilla" Helge Bälg behöver mycket tid att få tänka, vilket jag måste ge honom för att de skall bli bra. 

Jag saknar att kunna träna flera små-pass om dagen där man verkligen märker skillnad. Nu tänker jag dock göra det bästa av situationen och försöker hålla hoppet uppe att vi kommer kunna träna mer lydnad när könsmognaderna är över. Måste ständigt påminna mig om att han inte är så gammal och han behöver tid att mogna på. 

I söndags satt jag och skrev ner en långsiktig plan. När jag var klar insåg jag att hoppet är väldigt svårt att träna på, då hoppet på den närmsta klubben är inlåst. Jag tränar mest dagtid och då brukar ingen annan vara där. Men då tyckte Påhls pappa att vi kunde bygga ett hinder och ha i inhängnaden hos dem. Så vi slängde ihop ett hinder i trä som jag är väldigt nöjd med, eftersom de höll för Zento. Jag tränar ganska ofta hos Påhls föräldrar då de är så mycket störning som sker, störning som är jobbig för Zento. 

30 augusti, 2015

Miljöträning på maskinträffen i Trädet

Jag hade förträngt maskinträffen i Trädet som var idag. Det blev ju bra ändå, även fast jag hellre åkt till bruks och IPO SM. 

Blev miljöträning i tre timmar, sen gick Meja, mamma, hundarna och jag till bilarna och väntade in de andra. 

Men åter till miljöträningen. Ize gjorde som han brukar, la sig ner och tjurade för att ingen klappade på honom eller matade honom med korv. 

Zento skötte sig över förväntan, höll alla tassarna nära marken i 2timmar och 50minuter. De sista 10minutrarna var han nog mer i luften och tränade studstekniker, blev skallad ett antal gånger och fick otaligt många pussar i ansiktet. Tänker vara väldigt nöjd då jag inte haft med honom på något liknande innan. Allt från hästar, traktorer, grävmaskiner, människor och hundar som var väldigt närgånget. 

Pepper började gå med pappa, han bor ju med mamma och pappa. Men jag blev arg för han inte "packade ihop honom", så jag tog helt enkelt Pepper från pappa för att Pepper skulle få den bästa upplevelsen. Pepper har blivit skotträdd och kan ibland reagera på plötsliga ljud om han inte känner att man har koll. Han blev lite låg hos pappa, men hos mig blev han direkt sitt vanliga jag igen. 

Jag gillar att miljöträna på sådana ställen där jag går in för miljöträning och de andra i sällskapet tittar på något de tycker är kul. Det gör att jag slipper tänka så mycket och stressa för att tex Påhl får tråkigt. Att jag dessutom tyckte maskinerna och så var helt ointressanta var ju med bra, då tappade jag aldrig fokus och kunde hålla min plan med träningen. 

Extra peppad blev jag såklart av alla kommentarer jag fick, behövde lite beröm för att stärka mitt självförtroende. 

Det var en äldre dam som kom fram och var så himla gullig, hon var den enda främlingen som fick klappa hundarna. Hon satte sig till och med på huk för att klia Zento på magen, då var han allt i himelriket. 

Den roligaste var dock en äldre man som tyckte jag hade en fin och lydig dobermann. Tackade och sa att de var en belgiskvallhund, malinois även kallad "malle".  Då backade gubben och sa att de är bäst jag håller mig på avstånd, för de gillar ju att bitas. Stod då dessutom med Meja och barnvagnen med min farliga hund. ;) 

Väl på parkeringen fick Zento sova i buren 40min sen tog jag ut honom och tränade 3min fotgående. Gick även fin fint det. 


Tre killar som la sig och slappade utan problem på de olika ställena vi stannade på.