Att jag skulle bli såhär begränsad av min graviditet kunde jag inte drömma om. Det fanns inte i mina tankar att de kunde bli så tokigt.
Att verkligen vara beroende av andra för att få de fungera med mitt intresse och älskade hundar är jobbigt. Jag har iallafall världens bästa sambo som hjälper till så mycket han kan. Ser till att jag vilar så jag orkar göra de roliga med hundarna. Bara enkla grejer som mata hundarna är jobbigt. Får ingen luft när jag böjer mig framåt och blir oftast så illamående att spy är ett måste.
Pepper bor hos mamma och pappa, tanken var väl att de inte skulle bli så förens maj. Men de räcker gott med en sällskapshund och en unghund som ändå skall ha sitt. Pepper har de verkligen bra där, bättre än vad han hade haft de hos mig nu. Men det är ändå jobbig att släppa taget, han är ändå min första hund som jag lärt mig så mycket på. Men de är bra för mamma och pappa att ha Pepper, nu måste de ut och röra på sig i friska luften!
Zento är min glädjespridare om dagarna, han blir så glad för minsta lilla och visar verkligen sin kärlek. Han älskar verkligen att stå på bakbenen och kramas, undra hur länge han hade kunnat stå så, "lilla" gullehunden.
Gör iallafall allt för att hundarna inte skall bli lidande, de har inte bett om att få komma till mig. De skall ha de så bra som de bara går. 
Glada Zento! <3
Glada Zento! <3