Snäll husse och glömsk matte

Påhl tog igår ut Rebuz ur buren på eget intiativ. Han har inte gjort så mycket med Rebuz sedan första operationen, han är rädd för att göra något fel. Jag kanske har skrämt upp honom lite väl mycket med att man skall vara försiktig med hundar som har ont. Jag tycker i och för sig att de är bra att Påhl inte gjort något han inte vill. Är så dumt att smitta sina känslor till hunden. 

I alla fall, han tog ut Rebuz och gav honom ben. Rebuz tog benet och började tugga?! Rebuz har vägrat tugga ben sedan första operationen.  Men Rebuz tuggade i 15 minuter, sen var han helt slut. De var nog de jobbigaste han gjort på länge. 

Sen sa Påhl att han tagit ut Rebuz för han vill visa att han älskar Rebuz, han tror att Rebuz känner sig mindre älskad i buren. Jag tycker de är bra att inte bara jag tar ut Rebuz och styr upp honom. Jag hoppas verkligen Rebuz slipper buren snart, jättejobbigt att ha honom inständ på detta sätt. Tänk att de finns folk som håller sina hundar såhär som Rebuz har de nu, hemskt. 

Bevis på att Rebuz tuggade ben. 

Kom på idag att jag glömt boka tid för cartrophensprutan Rebuz skall ha imorgon, så typiskt mig. Jag hade väl ändå tur som fick en tid imorgon. Dock blir jag fortfarande lika chockad när de känner igen mitt namn och röst. Idag hann jag bara säga mitt namn innan jag fick frågan hur de var med Rebuz. 

Bara hoppas Rebuz är på lika bra humör imorgon som han var förra veckan. Eller han kan få vara på lite sämre humör, jobbigt med en hund som håller på att spricka av glädje som skall hållas lugn.