Hos veterinären klämdes och kändes de först när han var vaken, men inga stora fel hittades. Efter han fått lugnande visade de sig att han fått Patellaluxation. De blev röntgen och då såg man att knäskålen var fin, vilket den inte borde vart med tanke på patellan.
Efter Jonna som veterinären heter ringt en duktig ortoped (Henrik) på just Patellaluxation så bestämdes de att vi skulle börja på rehab. Blev de bättre på en månad så skulle vi bara fortsätta med rehaben och operation skulle inte behövas.
De blev betydligt bättre och Rebuz gick på vattentrask två gånger i veckan plus träning i skogen varje dag. I november fick vi börja träna enkla lydnads övningar utan fart och spåra. Två lydnadspass och ett spår fick vi ihop innan olyckan var framme.
Var bara boka ett besök till veterinären igen, vi fick en akuttid samma dag (måndag). Jonna kände på Rebuz och nu kunde hon känna i vaket tillstånd hur illa de var. Hon ringde Henrik och vi fick en tid för operation redan på onsdagen.
När vi träffade Henrik på onsdagsmorgonen och han kände på Rebuz knä trodde han inte att de vi berättade var sant. De skall visst vara omöjligt att dra knät urled utan att korsbandet går eller blir ordentligt skadat. Så han var helt säker på att Rebuz var född med en defekt i knät.
När operationen var klar fick vi en ursäkt, för att de vi berättat faktiskt var sant. Han hade letar efter skador på korsbandet mm, men allt var fint. Jag hade alltså en hund utan defekt som lyckats få Patellaluxation av en skada.
Trött hund på uppvaket som vi fick vara med på, för att Rebuz skulle ha de så bra som möjligt. Tre timmar tog de för honom att vakna, vet sedan innan att han är svår väckt.
På måndagen (5 dagar efter operationen) när jag bär ut honom för dagens första kiss får jag en chock. Knät var urled, de gick inte "klicka tillbaka det" som jag fick göra före operationen när de hände. Samtal till veterinären och vi fick en akuttid för kontroll. Väl där kunde han se att jag även denna gång haft rätt.
Ny operation dagen efter (6 dagar efter första operationen).
De blev röntgen för att se om stiften han fått i benet släppt, men nej de såg fint ut. Så de fick bli en "överraskning" när de öppnade upp igen.
Operationen tog över två och en halv timme, första tog ca en timme. Så de var en väldigt nervös väntan, speciellt eftersom jag denna gång var där själv.
De var stygnen på ledkapseln som skurit sönder ledkapseln, som orsakade de hela. Men på operationen gjorde de allt för de inte skall hända igen. De gjorde bland annat knäskåran djupare och borrade hål i knäskålen och fäste en tråd genom. Det blev alltså mer som en vanlig patellaluxationopertion.
Nu har de gått fjortondagar efter operationen och han får fortfarande inte röra sig för vi har problem med sårvätska som samlas under huden. När de är läkt och fint får vi börja gå 5min/3 gånger om dagen, känns som lyx när vi får börja med det.
De var allt såhär långt om Rebuz historia om hans patellaluxation-skada.
Håller precis på att läsa om patellaluxation (pluggar till veterinär och i pauserna surfar jag bland hundbloggar, så jag hamnade här ;) ) Ville bara önska lycka till med läkningen!!
SvaraRadera