Hemska känslor som svämmar över en

Igår var de 3årsedan min älskade Arkilez fick somna i sista vilan. 

Att gå in i samma rum han somnade i och sedan gå ut genom samma utgång med bara ett koppel precis 3år senare var riktigt obehagligt. Men lite senare på dagen kunde jag hämta hem min hund levande, önskar jag kunde gjort de samma med Arkilez.

Det senaste inlägget lät som den senaste månaden bara varit bra. Men den 15:e Juni skulle Rebuz fyllt 3år. Jag vill verkligen att Rebuz skulle fått träffa Meja. Rebuz älskade verkligen barn, hade vart fint att se Meja växa upp med honom. Det var så roligt att se honom när Luna (min systerdotter med hjärtfel) lekte doktor och Rebuz la sig alltid ivägen för gosedjuret/människan så han skulle bli grejad med istället. 

Inte uppdaterat på över 1 månad

Men såklart har de hänt en hel del. 

4 juni blev jag inlagd eftersom jag blivit så extremt dålig (i över två veckors tid fick jag varken behålla något som kom in genom munnen) magen och tarmarna hade visst lagt av och tyckte bara allt skulle upp igen, samma väg de kom in. Moderkakan höll dessutom på att ge upp då den inte gav tillräckligt med fostervatten (inte konstigt med tanke på hur de var i övrigt). 

6 juni 16:35 föddes Meja, 50cm och 3060g kärlek. 

Vi blev kvar till 9 juni på sjukhuset men blev inte utskrivna förens återbesöket 11juni. Barnen måste vara 72timmar innan utskrivning och jag var tvungen att ha fått igång min mage utan bakslag. 

Redan 2 dygn efter hon var född hade jag tillbaka orken och kunde äta/dricka utan att spy. 

Hundarna hämtade vi hem samma dag vi blev utskrivna, var så härligt att få krama på den igen. Dock tyckte jag alla tre hundarna var helt enorma efter en vecka utan dem med bara en liten bebis, nu känns de dock normala igen. 😅 

När Meja var 9dagar tog jag första riktiga långpromenaden på jag vet inte hur länge, var så skönt! 

Nu tränar jag och Zento minst varannandag och jag sköter allt med hundarna utom vissa rastningar som Påhl tar. Nu känns de så bra igen, att JAG kan ta hand om dem. Uppskattar det verkligen, det som var så självklart innan.  

"Hon klappar mig inte?! =( "