Att man kan bli besviken när träningen gått bra

Idag träffades jag och Emma för träning, jag skulle träna älgkalven Zento och hon hade hämtat hennes mammas hund aussien Ozzy. Dock tränade faktiskt Emma sina egna hundar med, till och med Bråka var på bra humör och verkade peppad för träning. Farsinerad över att hon inte tröttnat på hundträning när hon har två måndagsexemplar av holländare. Jag hade garanterat tröttnat på hund om jag hade sådana hundar. Tur hon får låna hennes mammas hund nu när hon lagt ner planen på att någongång tävla Bråka i lydnad. 

Zento var på riktigt bushumör idag! Bestämde att jag skulle ha lina på honom som Emma fick hålla. Försökte verkligen utmana honom med att vara nära några andra som tränade framåtsändande. Men älgkalven Zento tyckte de var bäst att vara nära sin "mamma" och strunta i de andra. Jag ville verkligen att han skulle få en reaktion och låsa sig för att se hur svårt de hade varit att få honom på andra  tankar. Får väl helt enkelt säga att jag är besviken fast de gick väldigt bra. Ärligtalat vet jag inte ens varför jag har lina på honom, jag vet att i värstafall räcker det med ett nej. 

Idag har jag haft honom i en månad, tycker "smekmånaden" borde vara slut nu. Såhär snäll och lättsam kan inte en hund vara, det är ju löjligt hunden är snart 8månader på pappret. (Fast han ligger efter väldigt i huvudet eftersom han stått mestadels i hundgård). 

De betyder även att de var en månadsedan jag sa hejdå till min halvrandiga Buzunge. Vill bara ha tillbaka honom, min älskade skugga. <3