06 mars, 2015

De senaste lydnadspassen har inte alls känts roliga, vilket känns hemskt att erkänna. Saknaden efter glädjen jag och Rebuz hade som ett team bubblar upp. Jag vet att det tar tid att verkligen få en ordentlig relation med en hund, men jag önskar att det bara hände direkt. 

Det är verkligen inget fel på Zento, men han är inte Rebuz. Jag vet att allting kommer tidsnog, jag lovade mig ändå att inte stressa fram något alls med Zento. 

Jag har valt att lägga allt med lydnad på hyllan och se till att bara göra roliga saker. Zento är ju trots allt en lycklig klumpig unghund som man bara älskar. 

Vi borde ta tag i att spåra, jag vill ju att han skall kunna asfaltsspåra ordentligt när bebisen kommit. 

Igår var vi på allmänlydnadskurs igen. Fick verkligen prova hur bra mitt nej var. Väldigt skönt att hunden lägger bak öronen och bryter direkt. Dessutom att han är samma glada hund när han valt att komma till mig. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar