Zentos resa

Zento har ju haft en liten annorlunda uppväxt. Vilket märks då han inte alls är som hundar i hans ålder utan är som en yngre hund. Det är väldigt intressant att reflektera över hur han är. 

Han har nu bott hos mig i 4 månader och har gjort en fin utveckling. Från att inte våga kampa till att bli tokig och tycka de är så roligt att leka med mig. Han kampar med personer han känner om jag är i närheten, han behöver alltså fortfarande en del stöd. 

Nu har han även börjat bli lite unghundstrotsig och provar lite gränser. Med ytterst lite styrning är han som vanligt, en väldigt enkel och rolig hund. 

Han är inte alls som Rebuz vad de gäller att ta hem nya hundar. Med Rebuz var det ju bara en liten promenad och sedan gå in och ta av kopplen så var det lugnt och harmoniskt. Zento är mer uppassande och behöver i de läget styrning för att ge space till nya hunden.  Nu gör de ju absolut ingenting att han är sådan då jag nu och i framtiden inte kommer ta hem hundar på samma sätt som tidigare. 

Jag tror de finns en hel del humör i min gula nalle som jag inte fått se än. Dock är de skönt att han inte visat det än så han först har tid att växa upp, så han själv kan hantera det. 

Zento har ju inte bara den mentala resan att växa upp med. Hans kropp var ju inget att hänga i granen då han precis blivit av med mask när han kom till mig. Vet inte hur många avmaskningar han fått innan de tillslut gav med sig. 

När han kom till mig vägde han 23kg och både muskler och fett behövdes verkligen. Nu väger han 32kg, fortfarande tunn och behöver muskler. Första 5 kilona var lätta att få upp honom i, resten har vi kämpat mycket med. Han går ändå uppåt i vikt så det får jag vara nöjd över. Vill att han skall komma upp minst 1kg i fett till, då revbenen syns allt för tydligt. Unghundar kan ju vara svåra att få upp i vikt i vanliga fall och ha perioder där de ser hemska ut, men Zento som inte haft något att ta av från början blir de såklart värre med. 

Tur han är söt trots sin rangliga kropp. ❤️